Lilla Savannah

Nu är det mycket bebisbilder! Men det blir ju så när lilla knorris är född! Ända sedan hon föddes har det varit riktigt kallt och nu blir vi nog insnöade också. Det kommer bara ner mer och mer! Visst är det jättehärligt med snö men nu längtar jag till våren. För som det är nu är det lite svårt att gå ut med vagn och en hund som löper och är totalt olydig.

Och lite bilder till...

Savannah 24/1-2010

Ja den 24 jan var det då dags! Vaknade kl 5.30 på morgonen av att vattnet rann. Fick tid till förlossningen kl 13.30. Värkarna började komma så smått men än så länge var de rätt svaga. Väckte maken vid sju och sa till honom att stiga upp och äta frukost för vattnet har gått. Han trodde ja skojade först, alltid lika kul att säga de där magiska orden. "Det är dags." Sen klingade värkarna av och jag väntade mig en låååång förlossning, även om pojkarna kom fort. Satte Tommy på dammsugning och promenad med Sally, informerade hundvakten och barnvakten (svärmor) och plockade med tvätt. Ingen vila här inte för nu skulle barnet ut! Det kändes fullgånget fast jag var i v 36.

Vi fick ju en tid så vi åkte till Trollhättan. Och då. I bilen. Aj säger jag bara! Nu satte värkarna fart, de var inte täta men rätt onda. Väl inne så registrerades nästan inga värkar alls men jag kände att livmodern jobbade ändå. En barnmorska kom och in konstaterade att det här tar tid. Så vi hamnade i ett vårdrum men jag kände att det hände grejer och jag behövde lustgas NU! De kollade hur mycket jag var öppen, 5 cm! Härligt nu var halva jobbet gjort! Sen vet jag inte i tid hur fort det gick men helt plötsligt var jag öppen 8 cm och värkarna var fortfarande inte täta men starka. De tog hinnorna och nu gick det så klart ännu fortare! Lustgasen var min bästa vän vid det här laget och det var skönt att sjunka in i dimmorna emellanåt och t o m kunna skratta! Den hjälpte mig verkligen. Tommy var vid det här laget rejält nervös och jag höll hans hand i min ena och lustgasen i den andra.

Nu tryckte det på och den första krystvärken kom med full kraft. Kände huvudet sjunka ner men så stod allt stilla ett tag. Några krystvärkar kom men klingade av. Nu blev jag ombedd att låta bli lustgasen för att känna värkarna ordentligt. Så jag tog mod till mig och väntade på nästa krystvärk samtidigt som jag skrek "jag vill inte, jag vill inte!". Och så kom hon, på en enda värk, som ett "slurp" lät det. När barnmorskan sade att det blev en tös var lyckan fullkomlig. Tommy storgrät och jag var bara så otroligt lycklig att det var över. Hon föddes kl 16,41, vägde 3750 g och var 52 cm lång. En rejäl tös med tanke på att hon är född i vecka 36!

Efteråt berättade barnmorskan att hon föddes med ansiktet uppåt, så hon kom i ett jobbigt läge. Hon kom nämligen ut med huvudet och hon tittade rätt upp på barnmorskan, innan hon åkte in igen! Vi fick också veta att det föddes 30 barn det dygnet, varav 8 st mellan kl 16 och 17. Så det var rejält stressigt för de som jobbade, men de var så underbara och vi märkte inte alls av detta!

Nu är Savannah snart 8 dygn, äter som en häst och är en väldigt trygg och behaglig liten tjej. Söt som bara den, fast det tycker ju alla föräldrar så klart:-)
Vi börjar så smått att komma in i rutinerna igen, Tim och Elias är två stolta storebröder som verkligen älskar sin syster. Och Tommy är nog den stoltaste pappa man kan tänka sig. Äntligen fick vi vår tös och jag ska roa mig med att köpa rosa kläder!

Underbara tisdag?

Ja denna dagen började alldeles underbart med att Hebbe (våran långhåriga hankatt) kör racer under sängen kl sex på morgonen. Han hade nämligen varit utan mat under natten för han skulle till veterinären för att bli klippt (alla tovor som blivit) och då måste han sövas. Så nu på morgonen var han helt vansinnig för han var både hungrig och han fick inte gå ut! Efter det försökte han med att slå på mina ben men han åkte ner ganska snart kan jag säga. Sedan låg han vid sovrumsdörren och klöste på den. Allt för att få min odelade uppmärksamhet...

Sedan har väl dagen varit rätt lugn fram till två-tiden ungefär då mina härliga förvärkar satte igång. De har börjat komma på eftermiddagen och håller i sig ett par timmar, vi får se hur natten blir. Hämtade barnen ganska dubbelvikt, tänkte att nu kommer banne mig ungen ut snart! Väl hemma så lyckas jag tappa bilnyckeln mellan ytterdörren och farstutrappen, i en springa med en kant under så det gick inte att fiska upp nyckeln igen. Förvärkarna kom i ett hela tiden, magen helt stenhård och man är smidig som en gammal gös. Inga extranycklar till bilen. Skit. Klockan var nästan tre och fyra skulle Hebbe hämtas igen. Skit. Sammanbrottet var nära kan jag säga. In och djupandas lite, Tommy ringer och frågar om han kan köra en vända med lastbilen till Ystad. "Nej! flämtar jag, inte nu!"

Sen var det dags för läxläsning med Tim. Han var inte heller på sitt bästa humör så han satt i över en timme med sin läxa utan att få ett dugg gjort. Till slut ledsnade jag och skickade ut honom ur köket så jag kunde få laga lite mat i lugn och ro i alla fall.. Lyckades få i båda barnen bra med mat, sedan gick det lättare med läxorna och han hann även åka till scouterna (inte med vår bil).

Det hela löste sig, som det oftast gör när det får lugna sig lite. Tommy hann hämta Hebbe och fick fram nyckeln åt mig. Så nu kan jag snart hämta pojken på scouterna igen! Som tur är behöver jag inte kliva ur bilen utan kan bara sitta där tills vi är hemma igen...

Börjar bli väldigt trött på denna mage nu, vill verkligen föda barn! Men det är FYRA veckor och TVÅ dagar kvar så jag får nog vänta ett tag till. Men man kan ju hoppas på att den vill ut nästa vecka för då hinner jag och Tommy bowla med Ulle och Patrik på fredag! Inga förvärkar kan stoppa mig från det i alla fall!

Fru Kroon Nilsson!

Jodå, nu har vi gjort det! Tagit steget fullt ut och blivit seriöst vuxna! På nyårsafton gifte vi oss hemma i Sjövik, framför vår kakelugn. Ett borgerligt bröllop som var mycket enkelt. Ingen lång vigselakt i kyrkan inför en massa folk. Utan lugnt och stilla i vårt hem. Det är ett fint minne och det känns riktigt bra att börja det nya året som fru Kroon Nilsson! En riktig fest ska vi så klar också ha, till sommaren när vädret är trevligare!

Julen kom och gick, det var en lång ledighet och till och med maken hade ro att vara ledig! Nu väntar vi på att bebisen ska komma, endast fem veckor kvar nu! Magen är STOR och ligger på övre kurvan, och det KÄNNS! Känner mig som en handikappad pensionär emellanåt! Försöker gå ut med lilla Sally men det blir inga långpromenader längre.

Ska försöka bättra mig vad gäller bloggandet, men det får bli vad det blir! Kram på er alla!

Luciatajm

Min yngsta son Elias fick äran att tillsammans med sina klasskompisar vara med femmorna i ett luciatåg. Så det var lussefirande på skolan i onsdags för alla föräldrar, syskon mm. Vi intog första parkett så klart! De var jätteduktiga att sjunga, även de små och de höll sig lugna och var så söta så. Alla utom min son. Han sjöng egna sånger med hög stämma och passade även på att visa sin breakdance också. När lucian skulle läsa en dikt så överröstade han henne med en hemmagjord lovsång. Emellanåt var han lugn och satt stilla men det var nog nära att han åkte ut när han höll på och stojade sig. Min yngsta son är en riktig pajas! Ja ja, det var i alla fall kul att höra lite julsånger och till slut infann sig en stilla julkänsla..

Julstämning???

När det är mååååånga plusgrader och gräsmattan är grön? Visserligen täckt av alla höstlöv jag inte lyckats kratta bort ännu, men ändå. Vad är detta för julstämning? Förra veckan fick man i alla fall gotta sig i minusgrader och frost!

Har varit väldigt inaktiv den senaste tiden, har nog drabbats av "gravidtrötthet" fast det är två månader kvar... Jag sover många timmar om natten, och det går inte i hundra direkt på dagen. Det känns att det tredje barnet snart vill ut (hemska tankte)! Ni som varit gravida innan, har säkert också drabbats av den där paniken som kan infinna sig ju närmare förlossningen man kommer. Den har drabbat mig nu. Jag har insett att barnet faktiskt måste komma ut inom en snar framtid, hjälp! Har frågat mannen om jag kunde sms:a över gravidmagen till honom en stund tills förlossningen är över, men tekniken har inte kommit så långt ännu, tyvärr. Så jag får gå här med min panik över hela julen och nyår.

Det har även blivit ett till lussebulls-bak. Tänkte hinna med pepparkakorna och lite knäck denna vecka också, tror ni det går att få ihop detta? Till helgen kommer min kära mamma och lillebror, vi ska besöka Lisebergsmarknaden som brukar vara så mysig. Om det inte spöregnar förstås, då får det bli något annat! Sen ett sedvanligt besök på Balders Hage, en mysig affär som mamma MÅSTE besöka när hon är här. Och jag förstår henne, jag älskar också den affären. Det är farligt att gå in där, till och med gå förbi skyltfönstret är riskabelt. Man kan drabbas av en sån där "jag ska göra om hela huset"-köpmani! Men det är mysigt att gå in där, man kan ju låtsas att man "bara" ska titta...