Beroendeframkallande chokladmuffins

Det här är urläckra muffins som går snabbt att röra ihop!

150 g smör
3,5 dl mjöl
2 dl råsocker/rörsocker
3/4 dl kakao
1 msk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 krm salt
100 g grovhackad mörk choklad
2 ägg
2 dl mjölk

Smält smöret. Hacka blockchokladen. Blanda alla torra ingredienser, även chokladen. Vispa äggen. Häll det något avsvalnade smöret i äggvispet. Rör ner äggsmeten och mjölken i de torra ingredienserna.
Jag använder endast ballongvisp till äggen och sedan vanlig slev när jag rör samman allt. (Min elvisp var nämligen trasig första gången jag gjorde detta och det blev så bra utan denna så jag har fortsatt med det!)
Sleva upp i muffinsformar, blir ca 14-18 st beroende på storlek av form.

Grädda i mitten av ugnen ca 20-25 min i 175 grader. Här gräddar jag endast 15 min i min varmluftsugn, man får prova sig fram. Prova med sticka om de är klara.

Grymma grahamsbullar

Här ska ni få ett recept på urgoda frallor som bara ska jäsa en gång - på plåten.

50 g jäst
7 1/2 dl ljummet vatten
1 msk salt, 1 msk honung
1-2 msk olja
1 ägg
3 dl grahamsmjöl
1,7 l vetemjöl
1 ägg till pensling

Smula ner jästen i en bunke. Lägg i salt och honung. Häll på lite av vattnet och rör om tills jästen har lösts. Slå på resten av vattnet, oljan, ägget och nästan allt mjölet. Börja med grahamsmjölet.
Arbeta samman allt och tippa ut degen på mjölat bakbord och knåda ordentligt. Arbeta samtidigt in resten av mjölet.

Dela degen i två delar. Skär varje bit i 10 lika stora bitar och forma till runda bullar. Jäs på smorda plåtar, eller med bakplåtspapper. Jäs 30-40 min. Grädda mitt i ugnen i 15-20 minuter i 225-250 grader ugnsvärme. Med varmluftsugn går det snabbare, jag gräddar i 10 min, 225 grader. Man får prova sig fram!

Pensla bullarna med uppvispat ägg så kan man strö över vallmofrön, solrosfrön, flingsalt, vallmofrön eller vad man tycker är gott!

Detta bröd går riktigt snabbt att göra och är riktigt gott! Frys in bröden när de kallnat och tina i micro när de ska ätas så håller de sig nygräddade!

Lyckliga jag!

Jag måste faktiskt berömma hela min härliga familj! Mina stora barn som faktiskt är väldigt hjälpsamma när det väl gäller. Igår när jag och Elias gjorde i ordning lunch när han kom från skolan så höll knorris på bråkade lite så jag hade bara en hand att laga mat med:-) Så Elias satte igång att skala morötter och riva dessa, jätteduktigt kille! Sedan åkte jag, Tim och Elias och handelade mat på eftermiddagen och de hjälpte mig att lägga varor i vagnen. Vid kassan kunde jag plocka i maten i kassar och Tim lade upp på rullbandet, allt gick jättesmidigt och fort när man har sån där bra hjälp! De hjälpte mig också att bära in matkassar från bilen när vi var hemma UTAN protester, de tyckte det var kul t o m! När vi kom in passade Tim på att hålla Svannah medan vi grejade undan maten lite. Vilka killar! Under tiden var Tommy hemma med lillfia och tog hand om henne samt lagade middagen. Så efter handlingen kom vi hem till lagad mat och nymatad och nybajsad bebis!

Min man vill jag ge världens alla rosor för han har verkligen tagit sin lilla dotter till sig! Han tar hand om henne lika mycket som jag (när han inte jobbar så klart)och det är liksom ingen självklarhet att jag ska göra allt med henne. Han byter av mig på nätterna som om det vore den naturligaste saken i världen, och det är det ju också. Men trots att han har sin firma som tar tid, en verkstad som ska byggas så han han ändå ork att hjälpa mig. Jag får faktiskt säga åt honom att sova vissa nätter så tar jag hand om lilltjejen för jag än ändå hemma om dagarna. Vill inte gärna att han kör lastbil när han har sovit dåligt... Det är nästan så man tror att man drömmer med denna underbare man.

Nu har jag lovprisat min familj, då blir det säkert bakslag idag :-)

Istiden är här!

Det verkar som om snöandet inte ger sig i första taget. Vi blir snart igensnöade här i Sjövik, ja hela Sverige antar jag! Jag som önskade mig mycket snö, men detta är lite väl mycket till och med för mig!

Sportlovet kom och gick. Barnen var hos sin pappa största delen av lovet och det blev väldigt tyst, lugnt och konfliktfritt här hemma. Och visst har jag njutit av det, har ju haft lilla Savannah att sköta om hela tiden. Men visst blir det lite för lugnt... När man har chansen att vila öronen ett tag, vad gör man? Längtar efter de små (stora?) liven i stället! Men jag kan inte komma ifrån det, jag trivs bäst när alla barn är hemma och det är full fart! Visst, de bråkar nästan konstant, men när de är så där gulliga och bara håller sams både med varann och mig så är de ju mina små änglar. Och jag gillar nog allra mest när det är liv och rörelse hemma!

Lite kort från vår insnöade tomt och pulkaåk (hela ligan med så klart!).

Storfrämmande!

Idag har vi haft storbesök! Min mamma och mina två bröder med sambo har varit här och hälsat på under dagen! Nu är det ju ca 1,5 år sedan vi flyttade ifrån Kolsva och Västmanland men när man träffar sina nära och kära så inser man hur mycket man saknar dom! Och det är över 30 långa mil emellan. Fördelen är väl att man ses längre stunder när vi ses men man kan inte svänga förbi på en snabb fika bara. Det var i alla fall väldigt kul att se dom. De ville ju så klart se lilla Savannah och även Tim och Elias. Mormor ville nog helst ta med henne hem också... Vi ska åka upp och hälsa på så snart det blir varmare ute! Och till våren kommer de ner och stannar ett tag, härligt! Våren kommer ju faktiskt mycket tidigare här nere, det är stor skillnad!

Fredagsmys!

Hos familjen Nilsson, Kroon, Rundqvist är fredagsmyset det man längtar efter, helt klart bästa dagen på hela veckan! Denna fredag var det Let´s dance och fyrans humorprogram kl 21,30 (har glömt vad det heter)som gällde. Och då kan det se ut så här dom på bilderna!

Min man och jakten

Min älskling Tommy är VÄLDIGT intresserad av jakt och försöker ägna sig åt detta när tid ges. Häromdagen skulle han ha tag i leopardmönstrat tyg till sin konstgjorda uv(fågel). Han skaffade sig nämligen en sådan konstgjord fågel som ska fungera som lockbete när man ska skjuta kråkor och andra skadefåglar. Så han klippte till detta tyg och sydde (helt själv!) på symaskinen. Han konstaterade att klädseln blev något vid nertill och jag menade att den liknade min mammatunika men att jag trodde inte kråkorna brydde sig så mycket om det! Den fungerar nog rätt bra denna uv för det har blivit en och annan kråka, med Sally vid sin sida så klart! Förekommer också att jag hittar kråkor utanför ytterdörren som Tommy skjutit på tomten och Sally hämtat och lagt där. Jätteduktig vovve men viss snubbelrisk finns ju...

Sen är det ju kanadagässen. Det började i höstas när han var ute på eftermiddagarna och jobbade med grunden till maskinhallen. Varje kväll flög nämligen en hel flock med kanadagäss över vår tomt (också fåglar som förstör mycket och gör så kornas mat blir dålig). Men verktyget i ena handen och geväret i den andra så fick han ner en och annan gås. Han ser nämligen rött när dessa fåglar visar sig, som en ilsken uppretad tjur! (Beror på att just korna blir sjuka av maten dom förstör.)

Minns en händelse när vi precis hade träffats. Vi kom körande i Sjövik, förbi Mats åker (hans morbror) och där befann sig en hel flock med dessa fåglar. Helt utan förvarning svänger Tommy rätt ut på åkern i full fart mot dessa förskräckta djur! Alla klarade sig men han skrämde skiten ur både fåglarna och mig! När man är så där nykär och allt känns underbart så undrar man så klart vad som hände med den underbare mannen?...Men man kan säga att han får mig att skratta!

I alla fall så blir jag så full i skratt när han ägnar timmar åt denna uv. Han har limmat dit fjädrar från både gäss och kråkor, köpt knallrött nagellack och målat i ögonen och nu även sytt en mammatunika i leopardmönstrat tyg! Vilken kråka kan motstå denna babe??

Lite bilder

På knorris, maskinhallen som äntligen börjar bli KLAR utvändigt och Sally som är inne i nån slags trotsålder och bara gör bus och matte arg just nu!

Äntligen fått sova ut!

Denna natt har faktiskt varit riktigt bra! Kan väl egentligen inte klaga så mycket på de andra nätterna heller, några få har lilltjejen knorrat en del. Men i natt var det matning endast två gånger! Och däremellan sov hon som en liten ängel mellan mig och maken och så Sally vid fötterna så klart! Och det är första gången sedan hon föddes som jag känner mig helt pigg och inte är i den där dvalan som man ofta går runt i med ett nyfött barn.

Vi lyckades komma upp i tid och när barnen och jag hjälps åt med morgonbestyren så går allt riktigt bra! Tim är en riktigt stolt storebror som ofta tigger om att hålla i sin lillasyster, väldigt uppskattat när man behöver händer till något annat en stund och hon inte vill ligga själv!

I kväll ska Savannah på sitt första kalas (om ingen är förkyld)och lilla kusinen Nils som är 2,5 vecka äldre ska också dit. Så det blir första gången som släkten på Tommys sida samlas sedan jul och nu har varken jag eller Tina kvar magen, hurra! Jo bulldegen är så klart kvar men alla graviditetskrämpor är nästan borta!

Kram på er alla och trevlig helg!

Syskonkärlek

Lilla Savannah

Nu är det mycket bebisbilder! Men det blir ju så när lilla knorris är född! Ända sedan hon föddes har det varit riktigt kallt och nu blir vi nog insnöade också. Det kommer bara ner mer och mer! Visst är det jättehärligt med snö men nu längtar jag till våren. För som det är nu är det lite svårt att gå ut med vagn och en hund som löper och är totalt olydig.

Och lite bilder till...

Savannah 24/1-2010

Ja den 24 jan var det då dags! Vaknade kl 5.30 på morgonen av att vattnet rann. Fick tid till förlossningen kl 13.30. Värkarna började komma så smått men än så länge var de rätt svaga. Väckte maken vid sju och sa till honom att stiga upp och äta frukost för vattnet har gått. Han trodde ja skojade först, alltid lika kul att säga de där magiska orden. "Det är dags." Sen klingade värkarna av och jag väntade mig en låååång förlossning, även om pojkarna kom fort. Satte Tommy på dammsugning och promenad med Sally, informerade hundvakten och barnvakten (svärmor) och plockade med tvätt. Ingen vila här inte för nu skulle barnet ut! Det kändes fullgånget fast jag var i v 36.

Vi fick ju en tid så vi åkte till Trollhättan. Och då. I bilen. Aj säger jag bara! Nu satte värkarna fart, de var inte täta men rätt onda. Väl inne så registrerades nästan inga värkar alls men jag kände att livmodern jobbade ändå. En barnmorska kom och in konstaterade att det här tar tid. Så vi hamnade i ett vårdrum men jag kände att det hände grejer och jag behövde lustgas NU! De kollade hur mycket jag var öppen, 5 cm! Härligt nu var halva jobbet gjort! Sen vet jag inte i tid hur fort det gick men helt plötsligt var jag öppen 8 cm och värkarna var fortfarande inte täta men starka. De tog hinnorna och nu gick det så klart ännu fortare! Lustgasen var min bästa vän vid det här laget och det var skönt att sjunka in i dimmorna emellanåt och t o m kunna skratta! Den hjälpte mig verkligen. Tommy var vid det här laget rejält nervös och jag höll hans hand i min ena och lustgasen i den andra.

Nu tryckte det på och den första krystvärken kom med full kraft. Kände huvudet sjunka ner men så stod allt stilla ett tag. Några krystvärkar kom men klingade av. Nu blev jag ombedd att låta bli lustgasen för att känna värkarna ordentligt. Så jag tog mod till mig och väntade på nästa krystvärk samtidigt som jag skrek "jag vill inte, jag vill inte!". Och så kom hon, på en enda värk, som ett "slurp" lät det. När barnmorskan sade att det blev en tös var lyckan fullkomlig. Tommy storgrät och jag var bara så otroligt lycklig att det var över. Hon föddes kl 16,41, vägde 3750 g och var 52 cm lång. En rejäl tös med tanke på att hon är född i vecka 36!

Efteråt berättade barnmorskan att hon föddes med ansiktet uppåt, så hon kom i ett jobbigt läge. Hon kom nämligen ut med huvudet och hon tittade rätt upp på barnmorskan, innan hon åkte in igen! Vi fick också veta att det föddes 30 barn det dygnet, varav 8 st mellan kl 16 och 17. Så det var rejält stressigt för de som jobbade, men de var så underbara och vi märkte inte alls av detta!

Nu är Savannah snart 8 dygn, äter som en häst och är en väldigt trygg och behaglig liten tjej. Söt som bara den, fast det tycker ju alla föräldrar så klart:-)
Vi börjar så smått att komma in i rutinerna igen, Tim och Elias är två stolta storebröder som verkligen älskar sin syster. Och Tommy är nog den stoltaste pappa man kan tänka sig. Äntligen fick vi vår tös och jag ska roa mig med att köpa rosa kläder!