tisdag 2 februari 2010

Savannah 24/1-2010








Ja den 24 jan var det då dags! Vaknade kl 5.30 på morgonen av att vattnet rann. Fick tid till förlossningen kl 13.30. Värkarna började komma så smått men än så länge var de rätt svaga. Väckte maken vid sju och sa till honom att stiga upp och äta frukost för vattnet har gått. Han trodde ja skojade först, alltid lika kul att säga de där magiska orden. "Det är dags." Sen klingade värkarna av och jag väntade mig en låååång förlossning, även om pojkarna kom fort. Satte Tommy på dammsugning och promenad med Sally, informerade hundvakten och barnvakten (svärmor) och plockade med tvätt. Ingen vila här inte för nu skulle barnet ut! Det kändes fullgånget fast jag var i v 36.

Vi fick ju en tid så vi åkte till Trollhättan. Och då. I bilen. Aj säger jag bara! Nu satte värkarna fart, de var inte täta men rätt onda. Väl inne så registrerades nästan inga värkar alls men jag kände att livmodern jobbade ändå. En barnmorska kom och in konstaterade att det här tar tid. Så vi hamnade i ett vårdrum men jag kände att det hände grejer och jag behövde lustgas NU! De kollade hur mycket jag var öppen, 5 cm! Härligt nu var halva jobbet gjort! Sen vet jag inte i tid hur fort det gick men helt plötsligt var jag öppen 8 cm och värkarna var fortfarande inte täta men starka. De tog hinnorna och nu gick det så klart ännu fortare! Lustgasen var min bästa vän vid det här laget och det var skönt att sjunka in i dimmorna emellanåt och t o m kunna skratta! Den hjälpte mig verkligen. Tommy var vid det här laget rejält nervös och jag höll hans hand i min ena och lustgasen i den andra.

Nu tryckte det på och den första krystvärken kom med full kraft. Kände huvudet sjunka ner men så stod allt stilla ett tag. Några krystvärkar kom men klingade av. Nu blev jag ombedd att låta bli lustgasen för att känna värkarna ordentligt. Så jag tog mod till mig och väntade på nästa krystvärk samtidigt som jag skrek "jag vill inte, jag vill inte!". Och så kom hon, på en enda värk, som ett "slurp" lät det. När barnmorskan sade att det blev en tös var lyckan fullkomlig. Tommy storgrät och jag var bara så otroligt lycklig att det var över. Hon föddes kl 16,41, vägde 3750 g och var 52 cm lång. En rejäl tös med tanke på att hon är född i vecka 36!

Efteråt berättade barnmorskan att hon föddes med ansiktet uppåt, så hon kom i ett jobbigt läge. Hon kom nämligen ut med huvudet och hon tittade rätt upp på barnmorskan, innan hon åkte in igen! Vi fick också veta att det föddes 30 barn det dygnet, varav 8 st mellan kl 16 och 17. Så det var rejält stressigt för de som jobbade, men de var så underbara och vi märkte inte alls av detta!

Nu är Savannah snart 8 dygn, äter som en häst och är en väldigt trygg och behaglig liten tjej. Söt som bara den, fast det tycker ju alla föräldrar så klart:-)
Vi börjar så smått att komma in i rutinerna igen, Tim och Elias är två stolta storebröder som verkligen älskar sin syster. Och Tommy är nog den stoltaste pappa man kan tänka sig. Äntligen fick vi vår tös och jag ska roa mig med att köpa rosa kläder!

2 kommentarer:

  1. Grattis Nellie!!! Hon är helt underbar!!! Savannah? Fiiiiint namn! ovanligt men myyycket fint! Passar henne som ett smäck ;) Tänka sig..att vi skulle träffas den dagen! Vet du, du är inte den första jag ska träffa o så börjar värkarna. Haha.. verkar som att det är något magiskt med det där! Kraaam på er alla. Ser fram emot att få träffa er snart :)

    SvaraRadera
  2. Ett stort grattis till er alla! Bra jobbat Nellie. Hon är jätte fin. Mvh Tea med familj

    SvaraRadera